25 augusti, 2011

It´s a mad, mad, mad, mad world on Blu-ray

Special objektiv för Super Cinerama 70 mm på
Vinterpalatset. (Bild från E-Bay)


Nu finns den sedan ett par månader på Blu-ray,
Stanley Kramers "En dind, ding, ding, ding värld".
Det här är en kortare version på 159 minuter. Overture
musiken samt exit music finns med, men tyvärr så har
man klippt bort paus musiken. Intermission texten finns
dock kvar. Två trailers samt reportaget "Something a
little less serious: A tribute to It´s a mad, mad mad,
mad world" Finns att köpa hos Amazon.com på
region A (USA).
Filmen hade premiär på Vinterpalatset i Stockholm
1964, och var den första filmen i 70 mm på Vinterpalatset
 efter 3-panels Cinerama epoken. Filmad i
Ultra Panavision 70mm, presenterad i Cinerama.
  

23 augusti, 2011

Riggan renoveras!



(Saxat ur Vi i Vasastan)

19 augusti, 2011

Vaxkabinettet i 3D


Sekvensen från Vaxkabinettet använder det äldre Anaglyph systemet,
rött till vänster och blågrönt till höger sida. Det nya Blu-ray-3D
systemet är överlägset det gamla. Så nu återstår bara att
byta ut mina gamla Blu-ray Anaglyph-3D filmer. 
Ha en trevlig helg, och leta fram de gamla 3D brillorna nu,
hösten går i 3D!


Uppgradering till 3D!


Har nyligen inköpt en LG Blu-ray spelare för 3D. På
beställningslistan står även Panasonics nya 3D projektor,
som ser dagens ljus i september - oktober.

13 augusti, 2011

Återblickar


(Text: Anton Bjurvald, PrylPortalen)

Det hela startade i början av 2000-talet. Den japanske professorn Shuji Nakamura utvecklade en blålaserteknologi. Den nya tekniken gjorde det möjligt att skapa lagringsmedia med betydligt högre kapacitet än vanliga dvd-skivor. Sony satte genast igång projektet DVR Blue. Det blev inledningen till en utdragen kamp om konsumenterna och deras kapital.

Sedan 1995 hade de olika aktörerna på hemmabiomarknaden samsats genom organet DVD Forum. Det ansågs bättre att samarbeta än att motarbeta, något man lärt sig efter den utdragna och kostsamma processen när VHS och Betamax-formaten konkurrerade på videomarknaden. Men i samband med Blu-rayformatets födelse kom historien att upprepa sig. Några av DVD Forums medlemmar (Sony, Panasonic, Pioneer, Philips, Thomson, LG, Hitachi, Sharp och Samsung) bildade ett eget organ, Blu-ray Disc Association (BDA), eftersom de trodde stenhårt på tekniken. Formatets högre lagringskapacitet gav nya möjligheter, men produktionskostnaderna ökade och röster höjdes kring formatets bräcklighet. Efter att fått försäkringar från filmbolagen accepterades dock det nya formatet. Där hade det hela kunnat sluta om det inte varit för ett motdrag från Toshiba och NEC, som hamnat utanför Blu-raysamarbetet. De lanserade ett eget HD-format, Advanced Optical Disc (AOD).
Taktik och rävspel

Men trots att Toshiba satt i ordförandeposition inom DVD Forum var det långt ifrån lätt att få AOD accepterat. Medlemmarna ur Blu-rayorganisationen BDA (som även satt på stolar i DVD Forum) taktikröstade emot förslaget två gånger. Det krävdes rekrytering av nya medlemmar, en förändring i sättet man röstade och hot om myndighetsinblandning för att AOD-formatet skulle accepteras. AOD döptes sedan om till High Definition Digital Versatile Disc eller HD-DVD. Konflikten var ett faktum.

Marknaden delades i två läger. På Blu-ray-sidan fick BDA backning av Dell, Hewlett Packard, Mitsubishi och TDK. Toshiba, NEC och Sanyo bildade i ett motdrag HD-DVD Promotion Group i september 2004 där även Microsoft, RCA och Intel deltog. Flera företag, som Acer, Asus och LG, valde en klassisk svensk taktik och stöttade båda sidor. Fler aktörer drogs ofrivilligt in i konflikten eftersom det inte går att vinna formatkrig enbart med hårdvara.

Splittring
De sex största filmbolagen delades på mitten i sitt stöd. Universal, Paramount och Warner bestämde sig för att släppa sitt material exklusivt till HD-DVD medan Disney, Columbia och 20th Century Fox valde Blu-ray. Detta var dock innan formaten hade släppts i handeln. Paramount vacklade, genom att först stödja HD-DVD i teorin, för att sedan stödja båda sidorna (till augusti 2007), för att sedan bestämma sig för att de trots allt skulle släppa sitt högupplösta material exklusivt på HD-DVD. Formatet blomstrade fram till januari 2008 då det jättelika filmbolaget Warner likt Brutus placerade en dolk i ryggen på sin bundsförvant, Toshiba. Bolaget beslutade sig helt enkelt för att sluta släppa nya titlar på HD-DVD.

Toshiba uttryckte naturligtvis besvikenhet över beslutet men sade sig kunna hålla marknaden uppe på egen hand. Bland annat dumpade de priserna på sina spelare rejält för att få fart på volymförsäljningen och därigenom få filmbolagen på sin sida igen. Men dominobrickorna var redan i rörelse och när stora återförsäljare som Wal-Mart, Best Buy och videouthyrare som NetFlix och Blockbuster sakta men säkert fasade ut sitt HD-DVD-utbud började det se ordentligt mörkt ut.

PS3 avgjordeEnligt vissa bedömare var tungan på vågen Sonys spelkonsol Playstation 3. Konsolen kunde spela Blu-ray och var inledningsvis egentligen en rejäl förlustaffär för företaget. Maskinen var förvisso dyrare än sin motpart Xbox 360 (även med HD-DVD-tillbehör inkluderat), men PS3 var ändå billigare än alla andra fristående HD-DVD-spelare. Kombinationen spelmaskin och mycket kapabel spelare av både DVD och Blu-ray var svårslagen.

Slutet kom i februari 2008 då Toshiba viftade med vit flagg och berättade att de inte längre skulle fortsätta att utveckla, nyproducera eller marknadsföra sina spelare för HD-DVD. Samma dag tog även Universal sin hand från formatet. Inringade, ensamma och övergivna gav Paramount upp en dryg vecka senare.

Tidigt i mars 2008 släpptes de sista titlarna på HD-DVD i USA. Efter ett kortvarigt men intensivt krig stod Blu-ray som segrare. Men det kan ha varit en kortvarig framgång. Nu är ju snarare frågan om fysiska lagringsmedia kommer att överleva så länge till överhuvudtaget eller om Blu-ray kommer trängas bort av framför allt video-on-demand.

(Saxat ur PrylPortalen)